Längtan.

Underbart mysig dag. Började med sov morgon. Hemma fix & mys med familjen under fm. Sen sjukgymnast besöket & min efterlängtade akupunktur. Somnade som vanligt på britsen. Känslan efteråt är oslagbar även om jag i flera timmar är både trött,slö & lite omtöcknad.Jag som var så skeptisk måste säga att det faktiskt fungerar med akupunktur. Den ökade eller rörligheten & minskad smärta ger mig mer ork, ja smärtan är ju där konstant & rörligheten är ju inte vad den varit men allt känns mer överkomligt.

Kvalitetstid & dejt med Mica har jag också hunnit med. Tänk att jag ska bli faster igen ♥ -alldeles alldeles galet snart. Tiden har verkligen flugit fram. Nedräkningen har börjat.

Fika & solskenshäng på hennes mammas baksida. Hann träffa brorsan också innan han började jobba. Sen strosade vi mot centrum. Gravid snack & annat "catch up".Vi gick in på Svens lek & baby. Hon köpte ett babygym & jag klämde på vagnar. Den kraschade drömmen om en bugaboo donkey duo vagn får jag helt enkelt förlika mig med att fortsättningvis vara en dröm. Har börjat kika på alternativ som faktiskt inte är så tokiga. Jag/vi behöver ju inte bestämma något ännu men det kan ju vara skönt att ha klart för sig vad som ska inhandlas när det är dags.

Vecka 27+0. 13 veckor kvar (egentligen mindre med tanke på att jag blir snittad igen). Magen känns verkligen gigantisk & lillebror utforskar utrymmet allt mer, borde inte vara möjligt att röra sig alls där inne snart.
Men som sagt med x antal veckor kvar lär jag inte upphöra bli förundrad & förvånad, mindre kommer jag inte bli. Lika jobbigt & tungt som det stundtals är så är det också underbart, fantastiskt & härligt att vara gravid.

  
♥ v 27+0 ♥

Tänk jag har två hjärtan i en kropp. Magiska tanke. Kärleken & känslostormarna inom mig till lillebror. WOW faktor. Tänk att det aldrig kan bli för mycket kärlek. Älskar honom oändligt. Längtar.

Nu tickar klockan för snabbt. Dags att sova. Sista arbets passet imorn (läs onsdag). Sen går jag på semester & efter det havandeskapsledigt. Blandade känslor. Avgörande & definitivt. Snart -snart är det dags. 3 månader. WOW!

 

Pyspunka

Fan nu orkar jag inte med ett "gulligull" inlägg till! Jag har varit ledsen. Arg. Sur. Besviken. Samlat på känslor från olika valda tillfällen. Enskilda inte så mycket att dividera om.Tillsammans har de utgjort ett alldeles för stort problem för att ignoreras.

Ikväll fick jag pyspunka.
Jag & Magnus har Rensat luften. Ventilerat.

Besvärande. Utmanande. Välbehövligt. Känslostormar. Insikter. Försvarsmekanismer. Tårar. Höjda röster. Mycket tidigare osagt som blivit sagt. På väg mot bättre balansgång.

Lättnad.Aha känslor. Ömsesidig respekt. Minskad irritation. Utlämnande psykisk blottad nakenhet.

Bättre till mods. Men uttömd på energi.

Bägaren rann över. Känslomänniska som jag är kan jag ha alla känsloregister men sällan utan tårar. Tänk er en seriöst allvarlig film med en arg kvinna som står & grinar i ilska- inte särskilt tufft. Fan jag vill ju vara sådär utmanande översittar-förbannad.Poker fejs arg. Snacka om total faliure!

-och NEJ det handlar inte om graviditetshormoner. Har alltid varit sån här. Ältandes, gråtandes. Ett sånt härligt personlighetsdrag!

Nu dags att sova. Har en känsla av att jag kommer somna fort.

Bjuder i allt elände på ett härligt porträtt Oliver gjorde på mig härrom dagen.Med stor bebis mage, massa hår & ett stort leende. Färg glatt. Sprudlande. (Han poängterade att armarna var jobbiga att rita så de är bakom ryggen- så ni vet)





Ältar en aning

Såna här kvällar kan jag inte undgå att vara skitskraj inför lillebrors ankomst. Jag & Magnus nattade varsin kid i vanlig ordning. För Magnus var det inga problem, Oliver var lättvaggad. Casper däremot var lite överallt & ingenstans, vi samsover nattning med barnen när de är sjuka . Försökte få honom att sova i egen säng men de va lika katastofalt det. Skallad, sprattlad på, ja svårt att få ner allt i ord. Det var så kämpigt att Magnus fick ta över nattningen när han fått Oliver att somna. Så klart somnade Casper snabbt. Det brukar inte tillhöra vanligheterna att de är svårsövda men det lär ju inte vara sista gången.

Får dåligt samvete över att inte orka & tappa tålamodet-herregud det är ju inte barnens fel.

Graviditeten & mina besvär kommer ju inte alltid vara där. Men de kommer ju "bytas ut" mot ännu en liten individ som behöver sitt.Försvinner den där låga tolerans nivån i och med att hormoner & graviditet övergår till mer normal nivå- fysiskt en annan balans? Det handlar inte om att jag inte tror att vi kommer att klara av det. Jag undrar bara hur det ska gå till när man kommer till såna knepiga stiuationer där jag i dagsläget känner att jag inte räcker till. Hur delar man på sig till tre barn om behoven kräver olika? Jaaajaaa jag vet man tar det som det kommer prioriterar då, men mitt vettiga jag kan inte sluta älta sönder det här!Vet inte hur mycket hormoner & graviditetsnoja som "skriver" nu-kan ju inte tala för Magnus som i det stora hela verkar cool lugn.

Jag är medveten om känslomässiga ups & downs inför syskon. Hade en hel del lustiga känslor & beteenden under & efter graviditeten med Casper. Rädsla för hur kärleken skulle räcka till under tiden han låg i magen. Känslan av att inte ge Oliver tillräckligt när Casper väl kommit. Oro för att försumma & favorisera. Alla pusselbitar föll på plats- inte helt självklart från början.

Nu är känslorna åt fanders igen. Tankarna & känslorna låter helt realistiska & orubbligt bra i huvudet. Men när jag släpper ut dem verbalt är det så jag kan skratta åt mig själv. Ibland ett osäkert skratt. Ofta ett förvirrat skratt. Stundtals är jag såå skraj-stundtals på höga hästar. Även de här pusselbitarna kommer ju platsa rätt framöver. Tills dess får jag väl tillåta mig att älta vidare.

Imorgon får jag ta ut VAB med Casper. Han är inte välkommen på dagis med sina kletiga ögon. Han är ju bra mycket bättre sedan vi avslutade egenvården med ljumt vatten & påbörjade behandlingen med ögon salvan. När jag anmäler VAB & sjukfrånvaro till jobbet gör vi det via telefon MedHelp & rådgivning av en sjuksköterska. Sköterskan jag fick prata med ikväll sa att restriktionerna för ögoninflammation var klara ögon utan klet. Riktigt där är vi inte ännu. Men på god väg.

Som om inte det var nog så kommer mattläggaren imorgon & lägger om vårt golv i köket då luftbubblor bildats på nytt. Han har varit här för att åtgärda problemet tidigare- men då bubblorna kommit tillbaka igen får även han göra det. Skönt dock att få det ordnat innan sommar & semestrar.

Slö tittar på Big Brother finalen. Hoppas på att Hanna J vinner :).

Jaja nu har jag ventilerat nog för idag. Ska hälla upp ett nytt glas med hallon/jordgubb/banan smoothie- älskar mixern-ja vi är på en helt ny nivå. Varför har jag inte gjort smoothisar oftare?


Från sprattel till lillebror.

Dagen med stort D har nu passerat- jag är så jäkla lycklig! 
Känslorna får liksom inte plats.Igår var vi på tittut ultraljudsklinik.Vi fick se våran älskade Sprattel & alla pusselbitar är verkligen på plats. Bilturen in till stockholm var så där härligt pirrig. Jag & Magnus pratade om allt mellan himmel & jord & föll in på könsbestämnings frågan. Tänk om de inte skulle kunna se könet på våran älskade lilla. 

                                                       
En bild innan vi gick in till ultraljuds undersökningen, ser groggy ut men det är magen ni ska titta på!


Vi hittade en perfekt parkering kom in & blev omhändertagna, fick skriva under papper om att vi var införstådda i att ultraljudet inte utfördes i medicinskt syfte.Detta då kravet är att man ska ha gjort en rutin kontroll innan. Om eventuella avvikelser uppmärksammades blev man såklart informerad om att åka till närmsta gyn/förlossning för kontroll.


Jag fick lägga mig på den lyxiga sängen i undersöknings rummet, Magnus satt brevid, & höll mig i handen (♥), i den stora härliga soffan som tog upp halva rummet!-& sen började karusellen snurra. Kvinnan som utförde ultraljudet var legitimerad barnmorska & obstetriker. Vi pratade om att vi gärna ville veta kön innan allt satte igång. Början av ultraljudet utfördes i vanlig "svartvit" 2D. Hon behövde inte mer än lägga "grejen" mot magen så såg vi det. En liten snopp! Den  första kommentaren vi fick var "mamma hade rätt". Alla känslor jag innan hade kring rädslan i att bli besviken förvann. Det var så självklart, vi väntar ännu en son!

                                                      

   
Här är han- lillebror ♥- (& beviset på att det är en kille)-är han inte det sötaste ni sett?


Känslorna vällde upp & jag låg där & små grät lycko tårar. Han är så söt & väldigt lik båda sina bröder- men med mest drag av Casper. Vi fick en skiva med 63 bilder & filmklipp, 4 utskrivna färg foton, ett gäng svartvita bilder & en skiva med mätningar av tillväxt, hjärtfrekvens att lyssna till & allt var så vitt hon kunde se utan anmärkning. Hade kunnat ligga kvar där hela dagen för vilken mäktig känsla det är att verkligen "se" livet i magen!Nu längtar vi ännu mer tills den dagen vi får bära honom i våra famnar. Snusa,njuta,gosa!

                                         
                                        Lyckorus efter undersökningen.

Lyckliga & än mer förväntansfulla efter undersökningen åkte vi till farsta & käkade lunch. Sen gick vi in på kappahl & köpte lillebrors första kläder. Behöver jag nämna Newbie kollektionen? Man skulle kunna säga att älskade Mica har påverkat mig. Fy Fasiken vilka underbara kläder!

Nu är det bara namnfrågan som ska lösas. Vi har ett gäng namn att smaka på. Det var inte alls lika svårt med namnval för Oliver & Casper.


Så länge får han byta namn från sprattel till lillebror ♥!


Pojke eller flicka?


                           
Imorgon, en milstolpe. Dags för 3D/4D ultraljudet på Tittut ultraljudsklinik. Förväntansfulla & pirriga. Vi vet ju vad som väntar eftersom vi varit på "tittut" under graviditeterna med Oliver & Casper. Skillnaden den här gången är att vi inte vet vem som gömmer sig i min mage.

Rutin ultraljudet avslöjade Oliver & Casper omgående, inget snack om saken- de visade upp sig. Sprattel var ju som jag tidigare skrivit inte det minsta intresserad av att visa sig när vi var på rutinultraljudet.Imorgon -dvs om vi har tur- kanske vi får veta vem sprattel är ♥!

Många frågar varför vi så gärna vill ta reda på könet, men vi är helt enkelt för nyfikna för att låta det bero tills förlossningen. En annan anledning är för att vi kan.

Jag är verkligen tacksam för allt jag har. Allt vi byggt upp tillsammans. När jag träffade Magnus anade jag aldrig att det skulle medföra så mycket kärlek, kunde aldrig ana att vi skulle få så mycket att älska! Nu berikas vårt liv med ännu ett mirakel-stundtals skrämmer det skiten ur mig. Som ett uppvaknande av galenskap inlindat i så mycket kärlek att det svämmar över. 

Det är så tabu att önska & ha förhoppningar. Fult. Man ska vara så uti fingertopparna tacksam- vem fan är inte det?  En graviditet, en livsföräldring, ett mirakel. Nej det ena utesluter inte det andra, jag är tacksam & jag har mina förhoppningar. Jag kan ju inte sticka under stol med att det vore jäkligt häftigt att få uppleva en dotter, att få båda delarna av kakan i att ha både och- men det betyder inte att jag utesluter en till son. Tvärtom- Jag tror det gömmer sig en pojke i min mage. Magnus tror det är en flicka. Bara en av oss kan ha rätt. Vi får väl se om jag kan lita på min kvinnliga inuition tredje gången gillt!

Som min svärfar Thore ♥ uttryckte efter ultraljudet med Casper:
"Jag visste att det var en pöjk det hade jag kunnat tala om för er. Men nästa gång behöver ni inte ta reda på det- för då vet vi ju att det är en flicka."

Vi får se, han sitter väl där uppe någonstans & flinar. Imorgon får vi ju även veta om han hade rätt.
Önskar så att han var med oss i person. Saknaden är enorm.

Har ganska länge varit nervös för att "bli besviken" - misstolka mig rätt. Enligt många jag pratat med en naturlig reaktion. Ibland tror jag delar av mig är inställd på en son för att inte hoppas för mycket, det låter brutalt-men för att inte ge besvikelsen ett ansikte. Många i min omgivning tror en flicka. Beroende på vilken dag ni frågar mig tror även jag att det är en flicka. Jag ska inte direkt påstå att önskan om en dotter än obefintlig- men jag känner mig mer som en pojk mamma. Inte bara för det faktum att vi redan har två söner,eller kanske just därför.

Älskade sprattel ♥ är ju perfekt oavsett vad. Ännu en fulländad pusselbit att lägga i vårt livspussel. Att få sneakpeaka & som bonus ev få reda på kön är en möjlighet vi väljer att ta. Jag är verkligen pirrig av lycka & nyfikenhet i hela kroppen. 


.... återkommer under morgondagen med avslöjandet :)!







Tid.

Tiden flyger fram, mina dygn behöver fler timmar! 1 månad & 6 dagar sedan jag bloggade sist. Mycket har hänt & julafton närmar sig med stormsteg. Jag har fått min önskan om snö uppfylld-om än lite så är det snö. Har dock inte så mkt jul känslor i all stress! Nej jag är inte julstressad. Jag är mer uppfylld av vardagliga måsten & motivationen är inte på topp. Som sagt tiden flyger fram...
-
Idag skulle vara en milstolpe, en milstolpe för min älskade brorson Nicholaj. 6 månader har passeratdu blir 6 månader idag! Hoppas du har det bra bland molnen & stjärnorna älskade parvel. Har tänt ett ljus för honom. Känns som det var igår. Det går inte en dag utan att han är i mina tankar. Det är så orättvist & sorgligt!
Mitt i all denna känslomässiga kaos ska jag dela med mig av något som är fantastiskt underbart & officiellt sedan bara ca 1 vecka. Jag har vetat om det sedan dag "1"...Finaste Nicholaj ska bli STOREBROR i sommar- jag ska bli faster igen. Jag är så glad för min bror & Micas skull.
-

Trivs bättre på jobbet. Jag har funnit min plats.Jag vet att jag är bra på det jag gör & några kollegor har fått mig att känna mig mer "hemma". Känns som om en stor tygnd släppt nu när jag kan slappna av mer. Göra min grej. På tal om min grej så har jag nu beslutat mig för vad det ska bli av mig. Jag ska plugga till sjukgymnast & funderar på att specialisera mig inom neurologiska funktionshinder på KI. Hur & varför jag kom på det blir ett annat inlägg en annan dag.
-
Barnen, våra underbara älskade killar. När blev de så stora? Oliver är i sitt essä gällande tankar,funderingar & frågor. Kan bara le för mig själv. Casper tror som vanligt att han är äldre än sina 1 år & 4 månader. Jag skulle vilja påstå att han tror han är jämngammal med Oliver att döma av hans storhetsvansinne & järnvilja till att kunna lika mycket som brorsan. Som härrom dagen tex- Oliver kastar ut ett hav av nallar på golvet i deras rum. Ställer sig upp på leksaks kistan & dyker ner bland nallarna. Casper- han klättrar (läs kämpar sig upp) & dyker (faller) ner men landar inte lika smidigt på nallarna (siktar inte ens) utan platt fall på golvet!

De är kryare båda två men långt ifrån helt friska så många omgångar se de fått vara hemma nu. Bävar inför vattkoppor & magsjuka! Skulle bara fattas.
Vi har sålt Olivers bilsäng-köpt en Kura våningssäng på Ikea. Nu ska de dela rum. Spjälsängen ryker efter nyår. Vi är i fullt sjå med att fixa till & göra rummet mysigt för dem. Oliver har redan funnit sig i lyckan med nya sängen. Vore inte Casper så förskyld skulle han sova hela nätter där han med. Vi är riktigt nöjda :). -
Tiden som inte finns har börjat ge utrymmen för mer kvalitetstid & insikter om vad som betyder något på olika nivåer. Prioriteringar.

Magnus, du är verkligen min klippa, utan dig är jag inte hel, älskar dig! Att du orkar leva med mig i mina kaos dagar är mig ett mysterium men å andra sidan ger jag dig inget val ;). Kastruller & lock du vet!

Ork & tålamod med barnen när så mycket suger musten ur mig är sådant jag värderar högre- utan er skulle jag inte kunna andas,älskar er oändligt- ni är mitt allt. Ni går först!
Viktor & Mica- Jag behöver inte använda ord för hur betydelsefulla ni är!
Den tid jag inte spenderar med familjen eller på jobb spenderar jag på mina underbara vänner. Aramia-Ninnie-Nettan,är så glad över att ni finns där för mig. Ni ger så mycket. Underbara älskvärda vänner!

-
Julen också ja...den firas på hemmaplan. Vi får besök av älskade svärmor. Magnus brorsa,morbror & fina kusin. Även min mormor, brorsan & Mica delar halva dagen med oss. Ser väldigt mycket fram emot att få njuta av sällskapet, maten, atmosfären & förväntningarna som barnen bär på Att få se nyfikenheten & förtjusningen i deras ögon är den finaste julklappen. Dela deras upplevelser. Skapa fina traditioner & mysiga minnen.
Jobbar i mellandagarna & på nyårsafton. Sen är det ett nytt år. Ett nytt kapitel med ännu oskrivna sidor. Kanske ska jag ge ett nyårslöfte rimligt nog att hålla i år?

Kan ju börja mig att försöka blogga lite oftare. Ännu ett inlägg i roman väg. Orkar någon läsa? Jaja, jag låter mest fingrarna dansa på tangenterna & hittills har det funkat ganska bra.
Alldeles strax dan före dan före dan före doppare dan ^^. En aning julkänslor har jag nog trots allt.
God Jul alla fina,andas kärlek. Uppskatta varandra & njut av tillvaron. Det ska jag göra.
God natt.

Barnen, självömkan & ego!

Oj då, 2 veckors bloggtorka, jag är väl förlåten? ^^
Inte mycket har hänt. Eller jo det är klart att det har hänt saker. Det här kommer bli ett ego inlägg som heter duga. Allt annat kommer sen. Jag behöver det här. Det är så lätt att låta tankarna få springa av sig på tangenterna, lättare att läsa det man tänker än att höra sig själv säga det högt även om det är lika utlämnande iaf. Att blogga är ju inte direkt privat oavsett om man lösenordsskyddar bloggen eller väljer att lägga ut det med fri åtkomst.

Tro mig- jag har en privat sfär också.
Dit bara några väl utvalda får tillträde <3.


Barnen? Jo då det fortsätter i samma tempo. Våra älskade underbara killar. Casper har haft en febrig vecka. Men är redo för dagis igen.

De har börjat se tjusningen i varandra allt mer nu. De har haft en svacka som framträtt till & från, inte så att de inte är fina med varandra. Den har visat sig mer som sann syskon kärlek, tjafs, kärlek & vilda diskussioner. Nu har den avtagit & de är mer ett med varandra nu. Oliver såg Casper som ett jobbigt måste i vardagen i början när Casper insåg att han kunde ta för sig mer, ville vara med honom i allt & överallt. 

Jag förstår honom herregud jag skulle också tycka det var jobbigt att från ingenstans ha en svans i allt jag gör. Omställningen måste få ta tid. De måste ju få en chans att hitta sig själva i sina roller.

Det är klart att vi har givit båda två chanser  att få dra sig tillbaka. Få en egen vrå. Men vill Oliver att vi ska umgås så går det inte att utesluta Casper när bara jag är hemma eller vice versa. Jag kan inte dela på mig även om jag kan anpassa olika aktiviteter till deras olika önskemål.

-

Man skulle kunna säga att jag blivit frisk för att åter falla, eller inte jag- men bacillerna faller då för mig. Jag är oemotståndlig.Det ni! Är länge sedan jag varit så sjuk & drabbats av olika sjukdomar under en så kort period.

Har stor prestations ångest inför mitt jobb, min frånvaro-även om den ju varit av rätt anledningar, gör att jag tappat gnistan. Vill inte bli den medarbetaren som kollegorna inte kan räkna med. Trots att det egentligen inte alls handlar om det.Generellt sätt hamnar "man" ju lätt i ett fack när sjukdomarna tar över & uteblir mkt från arbetet.

Jag drar ner mig själv & får för mig att mina medarbetare redan skapat sin uppfattning om mig.Även om den uppfattningen kanske är bättre än den jag fått för mig att de har.

Där kommer den delen av mig in- ni vet hon som över analyserar, ältar & vill så mycket.
Hon som är så rädd för att inte passa in. Hon som behöver bekräftelsen på att det hon gör är bra.

Jag menar inte att jag inte har själv insikt. Jag vet att jag är jävligt duktig på att prestera bra på jobbet, jag älskar min yrkesroll & brinner för det arbete jag utför. Jag förstår inte varför jag fortsätter gräva ner mig men det är svårt att bryta mönstret när jag har fastnat.Självdestruktivt.

Jag är ny inom den här verksamheten då jag ju blivit förflyttad. I huddinge hade jag ju min plats i gänget redan- även om jag minns att jag upplevde det svårt att ta plats även där. Jag menar mer att  jag blir ynklig. Backar. Sanning är den att jag är livrädd för vad folk tycker. Det hemskaste av allt vore ju om de inte tycker om mig! Om 1 person av 50 skulle tycka illa om mig & jag skulle få veta det så skulle jag få tunnel seende och inte se de 49 andra som faktiskt "ser mig" bättre. Löjligt va? Man kan ju inte vara omtyckt av alla. Det är inte det det handlar om heller. Jag ältar helt enkelt. Ja visst är jag känslomänniska med allt vad det innebär med det är ju inte SÅHÄR jag är. Det går väl över.

Jag ser mig som ambitiös, driftig,ansvarssam & den som finns där. Ställer upp. Jag har inte riktigt fått möjligheten att på sikt visa mitt rätta jag. En nystart vore bra. Bara jag blir frisk!

-

Jag & Magnus har öppnat lite dörrar & ventilerat sådant vi skulle gjort för länge sedan. Inget märkvärdigt så mer öppnat ögonen för varandra i alla nya rutiner. Pratat. Det är ju så lätt att fastna i vardagen & alla måsten. Bli bekväm-välja att saker blir till vanor för att slippa ta eventuella konflikter som kanske inte ens uppstår. Nu blir det annat. Mer lyhördhet (heter det så), kommunikation & kvalitetstid. Team Norbäck är på språng ^^!

-

Mörkret som omsluter allt från sena eftermiddagar får mig att längta till jul, första advent. Atmosfären. Myset. På tal om jul ska vi fira julafton hemma hos oss i år. Det verkligen kliar i mina fingrar med att få börja förvandlingen. Julen är min absoluta favorit högtid! Magnus mamma,bror,morbror & kusin kommer hit. Mina föräldrar ska spendera jul & nyår i Thailand. Kommer sakna dem. Min önskan hade varit att få samla alla nära & kära under samma tak. Umgås-skapa minnen-kvalitetstid ♥.

Dags att väcka min fina lycka som sover. Sen ska vi äta lunch. Oliver är på dagis. Lugnet har fått mig att ladda batterierna nu vill jag bara mysa,rå om, ta allt som det kommer & bli frisk!


Sjukstuga & funderingar

Sjukstuga var det här. Det börjar bli löjligt nu. Ska fan ta ut ett rektroaktivt friskhetsår 2012, nu räcker det!Hann inte mer än komma tillbaka till jobbet förra veckan efter min hörselgångsinflammation & vab delade vi upp så Magnus fick vara hemma- så tappade jag rösten på torsdag kväll, började hosta & fick hög feber.  Kontaktade VC, tänkte mig en snabb tid eftersom jag var ledig fredag & sen inbokad att jobba helgen. Men VC inte hade några tider & i sin tur hänvisade till handens närakut under helgen.

Sjukanmälde mig
. Konstaterade efter en natt att jag inte kunde vänta ut helgen. Ringde, bokade tid till både barnen & mig. Resultatet: Casper öroninflammation-fick kåvepenin 10 ml 3ggr per dag. Oliver vanlig förskylning, crpt visade på tillfrisknande. Jag å andra sidan, övreluftvägs infektion-crpt visade på gränsfall till bakteriell infektion-ännu en hästkur kåvepenin & sjukskrivning i ännu en vecka! Magnus verkar ha ett immunförsvar utom denna värld. Han är ALDRIG sjuk. Jag får väl igen för oss båda helt enkelt.

Mellan alla uschligheter & sjukdomar har vi haft det mysigt, dagarna går. Tålamodet är inte på topp, är stundtals uttömd på energi. Det är tur att vi är två. Önskar ibland kvalitetstiden kunde utnyttjas mer. Har ofta ångest. Otillräcklighets känslor. Ni vet hela världen (barnen,mig själv,jobbet,allt runt omkring) på mina axlar, hur ska det här gå ihop.

Detta eviga pysslande hemma. Tvätta,hänga tvätten,vika tvätt,disk,laga mat (ja för det måste man ju göra),städa, fixa med barnen. Hinna med mig själv. Vårda relationer. Framför allt hitta tid till mig & Magnus. Stor omställning i att ha börjat jobba. Dela & omfördela sysslorna i vardagen. Men allt krockar. Känner större ångest då jag bara är sjuk. När barnen är sjuka. Ångest över att inte kunna "räknas med" av kollegorna. Om de nu ens känner så? Ångest över att inte riktigt kunna vara här & nu. Hur får alla andra allt att fungera?

Trots att barnen inte varit helt krya på länge är det mycket som händer.

Casper går runt & upptäcker världen för fullt. Han är som en liten självgående robot-en sån som självmant byter håll om den stöter på hinder. Han klättrar på allt-är envis som synden & tycker sig kunna behärska allt. Han blir så snopen & frustrerad när han faktiskt kommer på sig själv i situationer han faktiskt inte behärskar. Glad & fortsatt charmig. Allt på en gång-allt på en ny nivå. Han är stark också. Bitig & satt i kroppen. Var kommer styrkan ifrån? Piew.

Oliver är väärldens bästa storebror. Hjälper till & försöker vägleda & visa. Är så omtänksam & fin. Hans nya färdigheter är mestadels verbala. Det som jag fruktat mest för har nu infunnit sig. Detta eviga "Varföör?". Shit. Nu uppstår utmaningar, det är nu vi får möjlighet att prägla olika synsätt. Outside the box. Inga omöjligheter. Med Casper & alla hans utvecklingsfaser & påhitt kan jag gå tillbaka till hur jag gjorde med Oliver. Men Olivers alla  nya faser är helt främmande för mig! Jisses, det är svårt. Allt som oftast blir jag överumplad & helt ställd. Min stora kille är en riktig tänkare. Filosoferar, diskuterar & ifrågasätter. Jag är stolt. Förundrad. Lycklig. Det är en fröjd att se in i hans kloka ögon, man kan se hur han tänker. Hela hans person som hungar efter svar & som vill veta så mkt. Bättre än något annat rusnings medel. Speciellt när vi klickar båda två. Häftigt.

Längtar efter vintern,snön. Det är som om alla celler i min kropp är inställda på snö. I Gällivare har det redan snöat. Hur kommer det sig att längtan efter snö kan vara så stor? Är ju uppvuxen med dryga 8 månaders vinter. Vintern här är inte på samma sätt. Men den duger. Jag känner mig mer tillfreds nu än de första åren. Har vant mig vid de olika typerna av kyla, olika aktiviteterna. Hur det än är saknar jag Gällivare vintrarna.

Är redo för kyla. Köpt ny vinterjacka, skor, mössa & vantar. Nu väntar jag mest. Brukar kunna känna snön i luften. Bider min tid. När den första snön faller kommer jag nog få en hel del blickar! Jag ska minsann fånga flingor på tungan & sitta utomhus & mysa! I pulka backarna är det nog jag som kommer ha roligare än barnen om inte annat lägga ribban ^^.

Nu ska jag fixa mer te. Mysa i soffan & fundera ut vad dagens middag ska bestå av. Frysen är full & inspirationen är noll...


....I'm back ^^

Är lite slö i fingrarna, de slirar runt på tangenterna ^^. Det var bra länge sedan jag bloggade. Mycket har hänt under de 7 månader jag valt att bortprioritera stressen & prestationsångesten över att inte ha något vettigt att skriva om. Nu har jag istället alldeles för mycket att dela med mig av.


På gott & ont.Glädje & sorg.Känslor- & för att inte tala om egotrippar i mängder.


Har jag ens några läsare kvar?!?