Kärlek stavas Oliver & Casper!



I augusti 2007, fick vi ett plus på stickan. Ett plus som förändrade allt. Ett plus som visade sig utgöra mer kärlek än vi någonsin trodde var möjlig att uppleva. Ett plus som idag är underbara älskade Oliver.


Graviditeten med honom var självklart efterlängtad, då plusset äntligen kom efter 10 månaders försök till att bli gravid. Men den var också jobbig. Utmanande. Dels på grund av hemsk foglossning, dels på grund av förlossningsskräck som jag fick professionell hjälp att hantera.

Graviditeten med Oliver förde mig & Magnus närmre varandra då jag på många plan blev mer beroende av honom i & med att mina egna känslor var i obalans. Han är min klippa. Mitt allt.


Söndagen den 27 april 2008 efter  31 timmars kämpande så föddes Oliver kl 00.04. Han förlöstes med akut kejsarsnitt i graviditets vecka 41+2. Han vägde 4815 gram & mätte 52 cm.


Oliver som person är
självklart som barn är mest - barn- på alla nivåer. Med trots, prövningar & barnasinne. Han upphör aldrig att förvåna mig. Han är väldig lugn & försiktig - har alltid varit. Inte avståndstagande men han läser gärna av omgivningen & miljön. I nya situationer är han inte den tar mest plats men han är heller inte blyg. När han känner sig bekväm undrar jag ofta vart stopp knappen sitter.

Han är en riktig tänkare. Öppensinnad, glad, lyhörd, nyfiken & visar stor ömhet, omtänksamhet & är bra på att visa sina känslor. När han sätter den sidan till är han väldigt envis & bestämd. Han är kramgo.  Jag känner att vi har uppfostrat honom till att bli en väldigt fin människa. Trygg & stabil.


Han är väldigt kreativ & har mycket fantasi i både lek & vardag. Han är duktig på att snappa upp & visar ofta intresse för att få utlopp för sin kreativitet. Vi pysslar en hel del.


Sedan han var 1½ år har hans ständiga vapendragare & favorit varit blixten mc Queen. Den lilla röda metall bilen är & har varit med öööööverallt. Vem behöver snuttefilt? Oliver & blixten eller ”catchaaoo” som han alltid kallat bilen är verkligen ett.


På delad första plats när nöden kräver är gose tigern som han fick av mormor när han kom hem från bb det enda som kan trösta bäst när våra kramar inte räcker till. Förutom förkärleken till alla sorts fordon är brandbilar, spindelmannen & insekter helt i hans smak. 6st brandbilar i samlingen tillsammans med fascinerade låtsas eld är ju trevligt. Dock inte i affären & andra allmänna platser när ungen vrålar att det brinner!


♥  ♥  ♥





Från det att Oliver föddes tills det att plusset med Casper kom var jag ALDRIG skyddad. Oliver var 1 år & 8 månader när det konstaterades att vi väntade ett syskon.


För att göra en lång historia kort och inte gå in på för privata detaljer så fick vi den 10 november 2009 ett tidigt missfall i vecka 9+, det var en stor sorg.Vi tog det väldigt hårt.


Två dagar före julafton, den 22 december 2009,dagen efter att vi kommit hem från vår bröllops resa började jag må konstigt. Efter mycket velande köpte vi ett graviditetstest. Ett oväntat svagt plus visades på stickan. Ett plus som, kom att betyda mer än jag först anat. När man fått barn förstår man ju vad plusset innebär- vad som väntar. Lyckan var total.


Graviditeten med Casper var underbar. Hade inte lika svåra graviditets relaterade besvär som under graviditeten med Oliver. Psykiskt hade jag inte samma problematik även om jag såklart fick en del flashbacks, & ofta tänkte destruktivt. Att sen vara gravid & samtidigt ha en busig kille hemma var på ”gott & ont”. Utmanande . Hur det än var så var jag fylld av mycket kärlek, förväntningar & tror jag gav Oliver mer av mig själv rent instinktivt. Som en förberedelse inför att inte kunna ge bara honom allt det jag dittills gjort.


Känslor & funderingar inför att få ett syskon var stundtals överväldigande.


Ställde mig ofta frågorna; räcker kärleken till två barn? Kommer jag att kunna älska det nya lilla livet lika mycket som jag älskar Oliver. Kommer jag bli en lika bra mamma?

Svaret på alla mina frågeställningar fick jag onsdagen den 26 augusti kl 09.41. Då Casper såg dagens ljus. Även han förlöstes med kejsarsnitt- denna gång planerat, på inrådan av läkare. Han vägde 4675 gram & mätte 53 cm. En klockren kopia av Oliver.


Alla pusselbitar föll på plats, vissa direkt andra med tiden. Kärleken var så självklar!


Casper har hunnit bli över året. Han är världens gladaste kille. Nöjd, charmig, gosig, matglad & nyfiken. Precis som Oliver är han väldigt lugn men också bestämd & envis. Han är sjukt social & väldigt orädd. Han vågar mycket & tar för sig- tar efter Oliver & förstår inte att han är begränsad i mycket. Han skulle mer eller mindre frivilligt följa med vem som helst med tillgångar till mat, blöjbyten & ett leende på läpparna.


Han har precis lärt sig att gå ordentligt & utforskar världen med nya ögon. Hans stora kärlek är Oliver. Lyckan i att se dem tillsammans gör mig varm i kroppen. Caspers kärlek till Oliver är mer än besvarad & Oliver har från början varit en underbar storebror.




Är så glad att ha haft möjligheten att kunnat ge dem det finaste man kan få av sina föräldrar -varandra. Våra mirakel.

 





RSS 2.0