Pojke eller flicka?


                           
Imorgon, en milstolpe. Dags för 3D/4D ultraljudet på Tittut ultraljudsklinik. Förväntansfulla & pirriga. Vi vet ju vad som väntar eftersom vi varit på "tittut" under graviditeterna med Oliver & Casper. Skillnaden den här gången är att vi inte vet vem som gömmer sig i min mage.

Rutin ultraljudet avslöjade Oliver & Casper omgående, inget snack om saken- de visade upp sig. Sprattel var ju som jag tidigare skrivit inte det minsta intresserad av att visa sig när vi var på rutinultraljudet.Imorgon -dvs om vi har tur- kanske vi får veta vem sprattel är ♥!

Många frågar varför vi så gärna vill ta reda på könet, men vi är helt enkelt för nyfikna för att låta det bero tills förlossningen. En annan anledning är för att vi kan.

Jag är verkligen tacksam för allt jag har. Allt vi byggt upp tillsammans. När jag träffade Magnus anade jag aldrig att det skulle medföra så mycket kärlek, kunde aldrig ana att vi skulle få så mycket att älska! Nu berikas vårt liv med ännu ett mirakel-stundtals skrämmer det skiten ur mig. Som ett uppvaknande av galenskap inlindat i så mycket kärlek att det svämmar över. 

Det är så tabu att önska & ha förhoppningar. Fult. Man ska vara så uti fingertopparna tacksam- vem fan är inte det?  En graviditet, en livsföräldring, ett mirakel. Nej det ena utesluter inte det andra, jag är tacksam & jag har mina förhoppningar. Jag kan ju inte sticka under stol med att det vore jäkligt häftigt att få uppleva en dotter, att få båda delarna av kakan i att ha både och- men det betyder inte att jag utesluter en till son. Tvärtom- Jag tror det gömmer sig en pojke i min mage. Magnus tror det är en flicka. Bara en av oss kan ha rätt. Vi får väl se om jag kan lita på min kvinnliga inuition tredje gången gillt!

Som min svärfar Thore ♥ uttryckte efter ultraljudet med Casper:
"Jag visste att det var en pöjk det hade jag kunnat tala om för er. Men nästa gång behöver ni inte ta reda på det- för då vet vi ju att det är en flicka."

Vi får se, han sitter väl där uppe någonstans & flinar. Imorgon får vi ju även veta om han hade rätt.
Önskar så att han var med oss i person. Saknaden är enorm.

Har ganska länge varit nervös för att "bli besviken" - misstolka mig rätt. Enligt många jag pratat med en naturlig reaktion. Ibland tror jag delar av mig är inställd på en son för att inte hoppas för mycket, det låter brutalt-men för att inte ge besvikelsen ett ansikte. Många i min omgivning tror en flicka. Beroende på vilken dag ni frågar mig tror även jag att det är en flicka. Jag ska inte direkt påstå att önskan om en dotter än obefintlig- men jag känner mig mer som en pojk mamma. Inte bara för det faktum att vi redan har två söner,eller kanske just därför.

Älskade sprattel ♥ är ju perfekt oavsett vad. Ännu en fulländad pusselbit att lägga i vårt livspussel. Att få sneakpeaka & som bonus ev få reda på kön är en möjlighet vi väljer att ta. Jag är verkligen pirrig av lycka & nyfikenhet i hela kroppen. 


.... återkommer under morgondagen med avslöjandet :)!









Johanna - mamma till 3
Du är inte konstig, bara ärlig. Jag önskade mig pojke, flicka , pojke och så glad att jag fick det! Dock hade jag varit lika glad om det var tre tjejer eller tre pojkar:)



Klart man vill ha bägge delarna, man får önska och du är INTE dålig:)
2012-05-25 | 00:13:59 | http://jobeah.blogg.se/

«
«
«