Så typiskt.

Mina storslagna planer för dagen har gått upp i rök trots att jag bara gjort upp de i tankarna. Eller storslagna? det var mer eller mindre vettiga vardags måsten.

Morgonen började inte som planerat. Vaknade en halvtimma senare än vanligt. Stressande med att få barnen i ordning för dagis. Det positiva var väl att även Magnus legat & dragit sig för länge,medans jag fixade med älskade go killarna hann han vakna till & fick lämna dem till utsatt tid.

Lugnet & frukosten gav mig motivation, sen kom smärtan. Idag har jag ont. Känner mig hämmad & låser mig. Mina vardags måsten väntar under tidspress. Innan det är dags att gå till sjukgymnasten MÅSTE jag vika tvätt,rensa skafferi,kyl & frys. Det kan inte vänta, i em ska vi nämligen handla & då är det ju bra att ha gått igenom allt som kan tänkas behövas-även om det inte ekar hel tomt så är det tillräckligt rörigt för att struntas i. Jag tror jag har fixerat mig & fått tvångstankar.

Efter sjukgymnast besöket lär jag vara slut-ja jag somnar ju på plats & känner mig groggy & trött bra länge efter akupunkturen, då lär ju vilan behövas för att dels orka med utveckligssamtalet som är inbokat för Oliver-dels för att orka handla.

Jag skulle behöva en personal organiser människa,för jag snubblar i alla tankar. Blir förvirrad. Tappar fokus. KAN det ha att göra med graviditeten? Nej nu ska jag bädda ner mig en liiiten stund bara-sen (ja det är ingen undanflykt) så ska jag ta mig själv i kragen & sätta i gång.

Så typiskt. Så typiskt mig.




«
«
«