Det närmar sig- jag är rund under fötterna

Trött. Sömnlös. Små krämpor i hela kroppen som gör mig rastlös. Det värsta är hur mina händer & fötter svullnar om kvällarna.Vecka 35+0 idag. Veckorna går så fort men ändå så sakta. Snart är han här- våran älskade lillebror. Så nära men så långt borta. Känns som att det var igår jag plussade på stickan. Lyckorus.
 
I veckan ska jag packa bb väskan. Shit så definitivt! HAHA!Annars är det mesta klart. Mest små saker här hemma som skulle vara skönt att få bortgjort.
 
Fnurlar förresten på mitt utlovade bildbombs inlägg-sinom tid kommer det upp. Det är ett under att jag har läsare för jag skriver inte om något direkt intressant. Men så länge någon läser så fortsätter jag att blogga. Dagens inlägg är längre än vanligt. Jaja.
 
Tanken slog mig precis- Om 20 dagar blir älskade Casper ♥ 2 år. Vart har tiden tagit vägen?!? Flash backs, WOW. Oslagbart. Så mycket kärlek i mitt liv. Så mycket jag i vardagen tar förgivet när "hemma blindheten" & egotrippar tar över. Mina älskade underbara go ungar & Magnus- ni betyder ALLT för mig, ni är mina livljus. Utan er skulle luften bli svårare att andas. Älskar er oändligt!
 
Känslostormarna har lagt sig & jag börjar mer & mer kunna visualisera den kommande verkligheten, utan rädslan jag burit på. Rädslan inför att inte vara nog,tillräckligt. Jag är ju fantastisk på så många sätt. Även mina dåliga sidor är lite bra faktiskt, för utan dem skulle jag ju inte utvecklas. Ja det har jag fått höra iaf  att jag är bra på så mycket, med allt för höga krav på mig själv & vad jag anser ska förväntas av mig. Det är svårt att bryta tanke mönster. Speciellt med en hormonbalans som borde kategoriseras överdos. Så nu tänker jag behålla det & mantra på när det behövs.
 
Jag är fantastisk, jag är fantastisk,jag är fantastisk.Jag är fantastisk, jag är fantastisk,jag är fantastisk.
 
Det känns inte så tokigt. Eller nja så länge jag gör det tyst för mig själv så kan jag riktigt känna hur jag om inte annat ser lite fånigt hemlig ut.
 
Med risk för att gå in på privata sfären en aning för mycket. Ja, jag känner så men har ett stort behov av att rensa huvudet,
 
Den senaste veckan har varit omtumlande. Oliver har kommit in i en ny fas. Eller vad man nu väljer att kalla det? En fas jag ärligt talat är lite rädd för att bemöta. Han har börjat få ångest bland annat inför att bli lämnad ensam/bli bortglömd. Inför att vi & närstående ska dö (!) ifrån honom. Han har någon typ av separations ångest. Mycket känslor,tankar, ängslighet & oro. Bekräftelse behov & uppmärksamhets sökande. 
 
Samtalat med förskola & BVC. En dag i taget. Vara lyhörda bekräfta & bemöta ämnen, tankar & känslor på hans nivå. Han har fått vara hemma med mig 2 dagar i lugn & ro. Vi tar oss lite egentid. Skapar en trygghet i att han får känna sig sedd,hörd & bekräftad. Att det är okej med olika typer av känslor. Tror att det är viktigt, viktigt att få "verktyg" i känslolivet där det är tillåtet att känna,tycka & fundera. Utan att backa. Gå långsamt framåt-men höns mamma som jag är kommer kraven på mig som förälder in. Vad förväntas av mig? Hur gör andra? Hur gör du?
 
Barnen är i så olika åldrar & nu märks det verkligen att de är olika individer. Deras personligheter återspeglar deras behov. Nu är deras behov helt olika. Oliver är den som behöver uppbackning i nu läget. Caspers uppbacknings period är över sedan ett tag. Är tacksam över att de överlappat varandra så vi har kunnat ta oss tiden & haft möjligheten till att vara lyhörda.
 
Helgen var en helg fylld av familjekvalitets tid. Lördagen spenderades på Heron city. Oliver & jag gick på bio, madagaskar 3. Att få se det genom Olivers perspektiv var underbart!  Han var stolt som en tupp med glittrande ögon & sky höga förväntningar. Vi hade det tok bra! Sen var vi hela familjen inne på leklandet. Vilken underbar dag. Barnen var helt saliga. Söndagen spenderades i svampskogarna. Njutit av naturen, lugnet. Spring i barnens ben. Bus i hela dem. Känslan av att kunna ge dem "det" är oslagbar.  Ni vet "det" där som är odefinierbart men så självklart & som inte kan köpas för pengar.
 
Idag har Oliver & jag fixat här hemma. Små grejjat i deras rum, gått igenom leksaker. Sen har vi ordnat spjälsängen, torkat av den & bäddat den- (milstolpe) .Små boat. Vi har lekt. byggt lego,läst böcker & pusslat. Vi skulle baka muffins men orkade inte. Hursomhelst har vi haft en mysig dag. När även Casper var på hemmaplan hade vi bok häng i soffan. Caspers nya grej är pekböcker & han kämpar för att ljuda ord  & leta bilderna man frågar efter.
 
Efterlängtat besök hos sjukgymnasten för min del har också hunnits med.
 
Det har ju regnat under kvällen så vi har bara slappat efter middagen. När kvälls rutinerna var avklarade bäddade vi ner oss alla fyra i våran säng- barnen fick välja film- Det blev bamse i trollskogen. Alla somnade till filmen-ja alla tre, utom jag & magen. Det var lite mysigt att frångå det vanliga "läsa,god natt & sova rutinen"! 
 
Imorgon fm ska jag träffa läkaren på MVC.  Efter det besöket ska jag umgås & lunch/fika med älskade,underbara → Ninnie ←.  Änsålänge kommer samtalsämnena vara annat än bebis, blöjor & sånna "inne i bubblan ämnen" som jag med största säkerhet kommer prata sönder tids nog. Gullungen Alma fyller snart 1 år så man skulle kunna säga att Ninnie är så gott som nyförlöst sen iaf, om inte annat lär hon bli *hrmf* sken nyförlöst ihop mig mig & bebissjuk nog av "lillebror" så det jämnar ut sig lagom.
 
Nu ska jag försöka komma till ro & sova, herrn i magen tycks precis ha vaknat. Vi är sällan på samma plan gällande sömnen- & snart kommer jag springa maraton fram & tillbaka på toa. Han därinne är nämligen expert på att pressa på blåsan. Det är sisådär kul när jag är så svullen att jag är alldeles rund under fötterna, som om jag inte redan vinglade obalanserat a'la pingvin.
 
God natt ♥
 




«
«
«