Barnen, självömkan & ego!

Oj då, 2 veckors bloggtorka, jag är väl förlåten? ^^
Inte mycket har hänt. Eller jo det är klart att det har hänt saker. Det här kommer bli ett ego inlägg som heter duga. Allt annat kommer sen. Jag behöver det här. Det är så lätt att låta tankarna få springa av sig på tangenterna, lättare att läsa det man tänker än att höra sig själv säga det högt även om det är lika utlämnande iaf. Att blogga är ju inte direkt privat oavsett om man lösenordsskyddar bloggen eller väljer att lägga ut det med fri åtkomst.

Tro mig- jag har en privat sfär också.
Dit bara några väl utvalda får tillträde <3.


Barnen? Jo då det fortsätter i samma tempo. Våra älskade underbara killar. Casper har haft en febrig vecka. Men är redo för dagis igen.

De har börjat se tjusningen i varandra allt mer nu. De har haft en svacka som framträtt till & från, inte så att de inte är fina med varandra. Den har visat sig mer som sann syskon kärlek, tjafs, kärlek & vilda diskussioner. Nu har den avtagit & de är mer ett med varandra nu. Oliver såg Casper som ett jobbigt måste i vardagen i början när Casper insåg att han kunde ta för sig mer, ville vara med honom i allt & överallt. 

Jag förstår honom herregud jag skulle också tycka det var jobbigt att från ingenstans ha en svans i allt jag gör. Omställningen måste få ta tid. De måste ju få en chans att hitta sig själva i sina roller.

Det är klart att vi har givit båda två chanser  att få dra sig tillbaka. Få en egen vrå. Men vill Oliver att vi ska umgås så går det inte att utesluta Casper när bara jag är hemma eller vice versa. Jag kan inte dela på mig även om jag kan anpassa olika aktiviteter till deras olika önskemål.

-

Man skulle kunna säga att jag blivit frisk för att åter falla, eller inte jag- men bacillerna faller då för mig. Jag är oemotståndlig.Det ni! Är länge sedan jag varit så sjuk & drabbats av olika sjukdomar under en så kort period.

Har stor prestations ångest inför mitt jobb, min frånvaro-även om den ju varit av rätt anledningar, gör att jag tappat gnistan. Vill inte bli den medarbetaren som kollegorna inte kan räkna med. Trots att det egentligen inte alls handlar om det.Generellt sätt hamnar "man" ju lätt i ett fack när sjukdomarna tar över & uteblir mkt från arbetet.

Jag drar ner mig själv & får för mig att mina medarbetare redan skapat sin uppfattning om mig.Även om den uppfattningen kanske är bättre än den jag fått för mig att de har.

Där kommer den delen av mig in- ni vet hon som över analyserar, ältar & vill så mycket.
Hon som är så rädd för att inte passa in. Hon som behöver bekräftelsen på att det hon gör är bra.

Jag menar inte att jag inte har själv insikt. Jag vet att jag är jävligt duktig på att prestera bra på jobbet, jag älskar min yrkesroll & brinner för det arbete jag utför. Jag förstår inte varför jag fortsätter gräva ner mig men det är svårt att bryta mönstret när jag har fastnat.Självdestruktivt.

Jag är ny inom den här verksamheten då jag ju blivit förflyttad. I huddinge hade jag ju min plats i gänget redan- även om jag minns att jag upplevde det svårt att ta plats även där. Jag menar mer att  jag blir ynklig. Backar. Sanning är den att jag är livrädd för vad folk tycker. Det hemskaste av allt vore ju om de inte tycker om mig! Om 1 person av 50 skulle tycka illa om mig & jag skulle få veta det så skulle jag få tunnel seende och inte se de 49 andra som faktiskt "ser mig" bättre. Löjligt va? Man kan ju inte vara omtyckt av alla. Det är inte det det handlar om heller. Jag ältar helt enkelt. Ja visst är jag känslomänniska med allt vad det innebär med det är ju inte SÅHÄR jag är. Det går väl över.

Jag ser mig som ambitiös, driftig,ansvarssam & den som finns där. Ställer upp. Jag har inte riktigt fått möjligheten att på sikt visa mitt rätta jag. En nystart vore bra. Bara jag blir frisk!

-

Jag & Magnus har öppnat lite dörrar & ventilerat sådant vi skulle gjort för länge sedan. Inget märkvärdigt så mer öppnat ögonen för varandra i alla nya rutiner. Pratat. Det är ju så lätt att fastna i vardagen & alla måsten. Bli bekväm-välja att saker blir till vanor för att slippa ta eventuella konflikter som kanske inte ens uppstår. Nu blir det annat. Mer lyhördhet (heter det så), kommunikation & kvalitetstid. Team Norbäck är på språng ^^!

-

Mörkret som omsluter allt från sena eftermiddagar får mig att längta till jul, första advent. Atmosfären. Myset. På tal om jul ska vi fira julafton hemma hos oss i år. Det verkligen kliar i mina fingrar med att få börja förvandlingen. Julen är min absoluta favorit högtid! Magnus mamma,bror,morbror & kusin kommer hit. Mina föräldrar ska spendera jul & nyår i Thailand. Kommer sakna dem. Min önskan hade varit att få samla alla nära & kära under samma tak. Umgås-skapa minnen-kvalitetstid ♥.

Dags att väcka min fina lycka som sover. Sen ska vi äta lunch. Oliver är på dagis. Lugnet har fått mig att ladda batterierna nu vill jag bara mysa,rå om, ta allt som det kommer & bli frisk!





«
«
«